Sedan regeringsskiftet 2006 har flera socialdemokratiska toppolitiker tagit sig inflytelserika och välbetalda jobb i näringslivet skriver Svenska Dagbladet 5 augusti. Som vanligt fokuserar en högertidning som SvD alltid på socialdemokrater när det gäller sådana här frågor. Om moderate finansminister Borg börjat jobba för investeringsbanken Carnegie (som han var med och rädda med skattebetalarnas pengar) hade det varit den mest naturliga sak i världen.
Högern gottar sig givetvis åt att ett parti när det en gång startades hade ”solidaritet” som ledord, nu har partitoppar som börjar arbeta för företag vars ledord är ”vinsten framför allt”. Men för oss som fortfarande envist håller fast vid ordet solidaritet, för oss som avskyr det klassamhälle som de flesta är blinda för idag. För oss är det inget att gotta oss åt.
3 av 4 av de senaste socialdemokratiska finansministrarna har idag försörjning i näringslivet. Erik Åsbrink börjar som rådgivare för finanskoncernen Goldman Sachs som lurat amerikanska skattebetalare på åtskilliga miljarder dollar i räddningspengar. Samtidigt sitter Åsbrink i styrelsen för statliga finanspolitiska rådet. Näringsminister Björn Rosengren med ansvar för bl a Telias folkaktie fick sedan jobb för Kinnevikkoncernen, huvudägare i Telias huvudkonkurrent Tele2 och Comviq. Där tjänade Rosengren bra, han drog in 60 miljoner under 2003- 2009. Göran Persson hoppade från statsministerjobbet till rådgivare på pr-byrån JKL. Han gick det inte heller så dåligt för. Fyra år efter att Persson lämnade var han god för mer än 20 miljoner. Och så fortsätter det Per Nuder till riskkapitalbolaget EQT, och så vidare, osv. Några undantag finns som miljöpartisten, numera språkrör, som började jobba som folkhögskolelärare efter han lämnade riksdagen.
Rent allmänt kan man tycka att det liknar någonstans insiderbrott i flera av fallen ovan. Politiker med ovanligt stor insyn i genomförda privatiseringar och enorm kunskap om hur det politiska livet ser ut plötsligt ska sälja sin politiska erfarenhet. Man kan ju undra om dessa toppolitiker någon gång haft en vilja att förändra samhället.
För brevbärare, undersköterskor, lagerarbetare, kallskänkor osv. de yrkesgrupper man kan säga tillhör arbetarklassen är det bara en i raden spottloskor från toppen av det parti som en gång kallade sig arbetare-parti. Dessa personer som på något sätt försökt företräda er – har aldrig haft något intresse av er verklighet. Politiken kanske bara vara en språngbräda för att skaffa ett fetare lönekuvert.
De har aldrig velat haft någon insyn i situationen för den personliga assistenten som kan sägas upp samma dag eller den timvikarierande föräldern som bor i ett bostadsområde med ingen eller en nedgången lekplats.
Hur kan det kännas för de många fritidspolitiker, kanske med facklig bakgrund som inte försörjer sig på politiken, när de ser hur topparna som hyllats av rörelsen plötsligt lämnar ”arbetarrörelsen” och blir legoknektar hos propagandafirmor och riskkapitalbolag. Borde inte dessa "toppar" kunna försöka sprida sin kunskaper till resten av rörelsen och åtminstone skaffa sig något hederligare arbete än att koka ihop propaganda till högstbjudande?
Kanske gick det fel tidigt. Som när August Palm, den förste socialdemokratiske agitatorn, beskrev Hjalmar Branting som en liberal som ville bli försörjd av partiet. Hjalmar Branting blev senare riksdagsman och mångårig partiledare som såg till att utesluta de radikala delarna av rörelsen tidigt.
Ja, Juholt du har mycket att ta igen…
SvD: Politikerna som fixade guldkant på karriären
http://www.svd.se/naringsliv/politiker-fixar-guldkantad-karriar_6369072.svd
SvD: Få vinnare i Carnigieaffär
http://www.svd.se/naringsliv/fa-vinnare-i-carnegieaffar_2453209.svd
Resume: Rik på politik
http://www.resume.se/nyheter/2011/07/03/rik-pa-politik/
DagensPS: Svenska PR-byråer en fristad för ex-politiker
http://www.dagensps.se/artiklar/2010/12/01/11189239/index.xml
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar