"En blogg om sånt som jag stör mig på, typ orättvisor, godtycklighet, samhällsfrågor som folk glömt bort..."

onsdag 20 juli 2011

Individuell lönesättning - när godtycket får råda


Nu i juni fick man lite lönehöjning när man jobbar inom kommunals avtalsområde inom vården för Malmö stad. Kommunal hade lyckats förhandla fram en allmän pott på 475 kr per anställd. Man där tog fackets inflytande slut. Hur potten fördelas överlåter man till enhetscheferna. På min arbetsplats, ett LSS-boende, kunde det bli allt mellan 700 kr i höjning till så lågt som 200 kr höjning till en annan.

Några kriterier enligt enhetschefen var hur engagerad man var i sitt arbete och hur mycket man dokumenterade sitt arbete i Origo (Malmö stads journalsystem). Jag har tre ansvarsområden (som jag fått av kollegor som tröttnat), jag dokumenterar mer än de flesta kollegor (alla har inte lätt för datorer) och jag har deltagit i en kurs i halkkörning plus fler kurser. Trots det fick jag fick 400 kr i lönehöjning dvs. under snittet 475 kr. Trots alla fina kriterier förstår jag nu att individuell lönesättning handlar om vem som kan framhäva sig bäst eller framförallt vem som har närmast relation till lönesättande chef.

Turligt nog trivs jag med mitt arbete. Det känns roligt att hjälpa och stödja de boende som jag lärt känna. Men jag undrar varför vissa ser det som en naturlag att chefen ska bestämma ens lön, det borde finnas ett mer rättssäkert system. Varför pläderar vissa för ökad lönespridning men förfasar sig i nästa stund över att folk dör p g a av platsbrist på Sus samtidigt som Regiondirektör Sören Olofsson tjänar 30 000 kr mer än statsministern. Skulle ökad lönespridning frigjort mer resurser till sjukhusen så man kunnat undvika dödsfall orsakade av platsbrist. Svaret är nej, lönespridning och individuell lönesättning främjar istället bristande gemenskap på arbetsplatsen och bristande engagemang för samhället.

Fram med en mer rättssäker lönesättning så att relationen mellan anställd och chef blir en som genomsyras av ärlighet istället för dagens situation.

Vilka tar problemet med svartjobb på allvar?



Sydsvenskans artikelserie om hur människor arbetar svart för löner långt under kollektivavtal och att resten av samhället tittar åt andra hållet är helt klart en god gärning. Jag träffade en politiker inför valet på gatan i Malmö och försökte diskutera dessa frågor. Jag sa att det var ett STORT problem för de som hamnar i dessa förhållanden med svartarbete och att risken finns att många invandrare hamnar i en sådan situation som blir mer och mer normaliserad inom deras etniska grupp. Han höll med om att det existerade men att det INTE var ett stort problem. 
Jag antog att politikern trodde jag var främlingsfientlig vilket inte var poängen med mitt resonemang. Själv tyckte jag att politikern, som tillhörde ett socialistiskt parti, var feg som inte kunde stå upp för de arbetare som utnyttjas på detta vidriga sätt.  
                                                                               Islamic centers moské i Malmö

Genom en bekant som brukar gå på fredagsbön fick jag höra att en imam tagit upp svartarbete i sin predikan. Denne imam vågade säga att det var förbjudet (haram) att leva på socialbidrag och samtidigt arbeta svart. Han förklarade dock att de som är papperslösa inte egentligen har något val än att jobba svart. Det finns en del företagare som klagar över höga skatter men som samtidigt låter en dålig lön (utbetald svart) bli kompenserad av socialbidrag. Denne imam som predikade mot detta var nog inte, enligt vad jag tror, orolig för missade skatteintäkter. Jag gissar att han oroade sig för att många av hans åhörare (särkilt de med utländsk bakgrund) skulle fastna i en situation (svartjobb+bidrag) som inte var gynnsam för dem.
Vissa av de som hamnar i denna fälla kanske tror sig vara smarta, men de förlorar mycket på att bli utnyttjade på detta sätt. Ingen olycksfallsförsäkring, ingen sjuklön, ingen pension är bara några saker.  
                                              Hör också de som arbetar i jouraffärer och gatukök hit? 

Jag tror de flesta som kommer hit till Sverige som invandrare vill arbeta. Vad är det första samhället erbjuder den nyanlända utan egen försörjning. Jo, en SFI-kurs och försörjningsstöd. Hur många av dessa nytillkomna individer vet hur mycket en normal ingångslön är, OB, sjuklön, a-kassa eller några andra rättigheter man har som arbetstagare i Sverige? Långtifrån alla och vad händer då lätt i en storstad med gott om mindre humanistiska näringsidkare – Man börjar jobba svart samtidigt som man går SFI och för en del fortsätter det bara att rulla på. Det är inte helt lätt att få något som liknar ett riktigt jobb i dagens Sverige och några fastnar i denna kombination för att flera av deras landsmän också gjort det. 
                                                               Sydsvenskans bild från en Abdos i Malmö 

Jag tror att samhället hade tjänat betydligt mer på att försöka få de som nyligen fått sitt uppehållstillstånd att komma i kontakt med svensk arbetsmarknad, att få information om sina fackliga rättigheter och att få bli behandlad likadant som en svensk löntagare blir behandlad. Jag är övertygad om att så lite som ett par månader med kollektivavtalsenlig lön på en vanlig svensk arbetsplats i längden hade genererat bättre avkastning till statskassan än den obetalda praktiken som SFI brukar förlägga på något ”falafelställe”.
                                                          Barnarbete i en gruva i Colombia. Foto: Dorigny/Rea/Laif
 
 På samma sätt som arbetarrörelsen satte stopp för exploateringen av barn i gruvor och industrier i början av förra seklet, borde man också i 2000-talet kunna stoppa eller i alla fall minska denna form av etnisk exploatering. Orkar den postmoderna människan bry sig på ett annat sätt än ”Fan va billigt”, när folk sliter ner sina kroppar för småpengar i utkanterna av den normala arbetsmarknaden med fasta jobb och fikapaus. Är det kanske bara skäggiga imamer som vill bryta trenden med svartjobb och bidrag som en försörjningstrend som breder ut sig?

Den första artikeln här är nedan klart bästa. 5,7 miljarder kronor beräknas gå förlorade på den svarta marknaden genom svarta löner och försäljning bara i Malmö. Enorma summor jämfört med försäkringskassefusket.

Sydsvenskan: Skev fuskdebatt skapar flexibel moral. 29 juli 2011


Sydsvenskan: Malmö under ytan. 12 juni 2011
http://www.sydsvenskan.se/malmo/svartamalmo/article1491884/Malmo-under-ytan.html

Sydsvenskan: Vi ska ta tag i problemet. 14 juni 2011
http://www.sydsvenskan.se/malmo/svartamalmo/article1494547/Reepalu-rdquoVi-ska-ta-tag-i-problemetrdquo.html

Sydsvenskan: Tuffare tag mot kunderna. 26 juni 2011
http://www.sydsvenskan.se/malmo/svartamalmo/article1503342/Tuffare-tag-vantar-privatpersoner.html